Jennifer

Idag var det dags för årets sista upplandsserie Match. Det blev tyvärr en förlust 1-3, men bättre än förra gången! 

Vi gjorde en bra match! 

Men inte för min del. Jag började på bänken, vilket jag känner mig mycket mer bekväm med. Jag blir alltid jätte nervös inför match, men att börja på bänken känns lugnare för mig. Precis innan jag skulle in känner jag att jag börja få molande värk. Ahapp tänkte jag, here we go again. Hoppas det är ett litet skov. Men nä det blev det inte. Fick jätte ont, och egentligen ville jag bara lägga mig ner på planen och gråta och lägga mig i fosterställning. Men först blir jag ledsen, för jag vet att jag inget kan göra än att vänta ut det. O för att det gör så förbannat ont! Sen blir jag förbannad. Och jag vägrar ge upp. Jag ville inte stiga av plan, för jag vill inte att den här skiten ska hindra mig från något. Så jag gjorde en riktigt dålig match, men jag vägrade ge upp. 

Tryckte i mig burana och panadol I halvlek, vilade en stund och sen gick jag in igen. Jag blir alltid jätte trött och illamående när det släpper. 

Så den här skiten förstörde hela matchen idag. Jag är förbannad för det, men samtidigt nöjd att jag inte gav upp och bet ihop. 

Jag brukar inte vilja tänka på endometriosen, eller skylla, eller låta den hindra mig från något. Ibland går det bara inte, och ibland får jag bara se mig besegrad. Jag kommer få leva med skiten resten av mitt liv, så det är bara att bita ihop. 

 

Annars då. Va ut o la nät idag, och imorgon ska vi ta upp dom. Hoppas på många flundror! 

 

Imorgon ska ja o sköta Asta, och så kommer hovslagaren. 

 

Ikväll tänker jag bara ligga i sängen o se på film. Är trött efter matchen och skovet, har fortfarande lite molande värk :/ 

A jobbar som vanligt, jämn vecka o söndag kväll. 

 

Lite småbitter, så tur att jag är ensam. Bara mojsa ner mig i sängen med en film och lite chips 😊