Gravid
"Ååh va avis jag är på dig som får gå igenom en graviditet och allt vad det innebär".
Jag vet inte hur många gånger jag hört det. Missförstå mig inte sen, jag är otroligt glad, tacksam att jag ens kunnat bli gravid. Det finns dom som inte kan, och jag trodde jag skulle ha svårt, med tanke på endometriosen. Men jag är lyckligt lottad som lyckas, och en av mina högsta drömmar ska gå i uppfyllelse. Att få bli mamma!
Men sen dag 1, har jag haft det tufft. Jag hade ett fruktansvärt illamående, sen dag 1. Jag har kräkts, knappt tagit mig ur sängen, inte ätit ordenltigt på 2-3 månader. Varje dag var en plåga. Jag önskade så varje dag att vakna upp å må bra! Så jag blev sjukskriven. Kunde knappt ta mig till toaletten. Men eftersom blåsan kändes som att den va 1x1 cm, så va det bara å pina sig upp.
Hade lite andra besvär också, men det tänker jag hålla för mig själv.
Etre 3-4 månader Lättade det äntligen! Jag började äta, och allt smaka inte skit Rent ut sagt. Bara tanken på vissa maträtter fick mig att hulka. Jag gick på akupunktur några gånger och jag tyckte det kändes lite lättare.
Direkt när det lättade, fick jag fruktansvärt ont i ryggen. Som sen stråla mer mot svanskotan och ner mot skinkorna. Bäckenet. Foglossning. Tack för den! For å hämtade ut ett bälte, å det är jätte skönt o ha på!
Men nu går det inte längre. Igår kom jag knappt upp ur sängen. Och att ta sig upp ur soffan, eller upp från en stol är ett helt dagsverk. Å smärtan, fy fan.
Så för mig har den här graviditeten hittills varit förjävlig rent ut sagt. Ha inte kunnat njuta inte en dag!
Har inte gått halva tiden ännu, och det är lääänge kvar. Hoppas allt blir lättare, men har inte stora förhoppningar. För att se nått positivt i kråksången, så har jag inga endometriossmärtor!
Jag har, och har haft andra besvär som är lite för intima att dela med mig.
Idag och imorgon är jag hemma från jobb. Imorgon ska vi på UL, ska äntligen få se vår lilla skrutt igen! Förhoppningsvis får vi se kön 😃 Är så förväntansfull! O se hur mycket bebisen vuxit.
För någon vecka sen fick vi höra hjärtslagen ❤️
Ska diskutera med läkaren om foglossningen och jobb.
Som sagt, jag är otrolig tacksam, och jag vet att det blir bra i slutändan. Men för tillfället känns det lite jobbigt.
Jag har egentligen lite svårt att fatta att det verkligen växer en..människa i mig. Jag är egentligen livrädd, men så förväntansfull!
Hoppas tiden går fort, för mamma och pappa längtar efter dig vår skrutt ❤️
