Jennifer

Jag har verkligen världens finaste hästar.
Världens finaste och bästa vänner.
Och världens finaste och underbaraste familj.

Så är det bara :)
Dom ställer upp, och finns där, när jag verkligen behöver dom <3
Och när allt det här börjar få fart, o allt börjar sätta igång, då behöver jag dom!
Det kanske låter "allvarligt", eller kanske t.o.m löjligt för en del. Att det är ju ingen stor grej det här.
Men för mig är de det! INte själva operationen, den är jag inte rädd för. Eller jo, det är jag nog egentligen.. Men det är rehabtiden. Jag kommer inte kunna göra det jag verkligen älskar, och brinner för, på ca ett halvår! Beror ju lite på hur det läker o så och hur det känns. Men jag får inte göra något överansträngande.
Sen är jag lite orolig över praktiken också. Får jag tid nu snart, det här året iaf. Så vet jag inte hur det kommer gå på praktiken..
Nå, jag ska ju inte ta ut nått så här i förskott när ja inte vet. Men det är ju klart man funderar på allt sånt!

Alltså fatta. Jag kommer inte kunna rida, eller spela fiol, på HUR LÄNGE SOM HELST!! :(
O ingen zumba ...

Imorgon bitti ska ja ringa Medimar. Ska ställa klockan tidigt, så jag kan somna om sen.

Ska försöka sluta fundera så mycket nu. Blir bara så bitter.
Får hoppas jag får komma till läkaren så fort som möjligt nu.

Ska bädda ner mig under täcket nu, o kolla lite Glee.

Puss o kram