5 år med älskling <3
Igår, 28/8, firade jag och finaste älsklings Cherokee 5 år!
Måste ju skriva lite då om våra 5 första år :)
Jag kommer ihåg när vi åkte o kollade på han. Vi vart nog lite besvikna när vi såg honom. Mest mamma! Inte hade vi förväntat oss att han skulle vara så spinkig! Han skulle ju va irländare för tusan! Vi tänkte oss lite maffigare.
Nåja, första gången jag red honom var jag väldigt nervös. Det gick så där helt bra! Hoppade några skutt också. Allt kändes helt okej. Ja red ut med en tjej en sväng också, o vi galopperade på en gräsväg. Kommer ihåg att han drog lite, men tänkte att det var för att vi låg bakom. Rebecka nämnde att dom bruka rejjsa mycket, o hon brukar ALLTID vinna.
Vi for hem o funderade. Hade varit o provridit två andra innan han.
Men vi beslöt oss för Cherokee! Han var ju så gudomligt söt också!!
Vi åkte efter han på en söndag tror jag bestämt det var. O jag sjukanmälde mig till skolan på måndagen, hihi. Mamma tyckte det var okej ;) Men herreguuud vilken första ridtur!! Jag vart så rädd! Det blåste rätt mycket den dagen. O han var galen!!!! Han bara galopperade på stället, och stegrade om vartannat! Mamma höll i han för fulla muggar! Då tänkte vi , va faan ha vi köpt??!
O så där betedde han sig dom jaa.. 2 första åren? Han tyckte mycket om att stå på två ben. Helst.
Kommer ihåg första gången jag skulle rida ut själv. Jag travade på en gräsväg, o så tänkte ja, äh, ja testar galoppera en bit. Hemåt var det... Ehm.. Smart!? Ne.. Jag känner hur hästen sjunker 20 cm under mig, o drar iväg i en sjujäkla fart!! Jag hade ingenting att säga till om! 180 genom en skarp kurva o fortsatte hemåt. Jag fick stopp på han innan stora vägen, men fyfan va rädd ja vart!! Efter det red ja inte själv på bra många månader!
Jag kommer ihåg en Sten träning på travbanan. Han va pigg o tokig annars. O inte hjälpte det att det kom massa travhästar o skulle skena runt banan när vi var där o hoppade i mitten. Cherokee blev helt jäkla tokig! Han bara for runt o kollade på dom. Stegra o skena om vartannat. Mitt i allt, så reser han sig några ggr. Sista gången , reser han sig RAKT upp! O ja glider av o landar på fötterna. Då hade jag fått nog! Då hade ja kämpat så för att få han över hindren o försöka koncentrera sig. Då börja ja grina o sa att ja vägrar rida längre! O att mamma sku ta han om hästen, för ja ville inte se han. Då kommer Cia o säger att jag absolut inte behöver fortsätta lektionen. Att han va så dum, att det gjorde absolut ingenting. Då vart jag arg för det istället, så sa ja åt mamma: Släng upp mig! Nu! Jag avslutade lektionen :)
Har så många minnen! O så många gånger har jag skadat mig! :p
Men såna framsteg som vi två har gjort tillsammans. Vi har lärt oss så mycket av varandra.
O det roliga är, att han gör framsteg ännu! O han är tusan 18 år!!
Vi ha gått från att ha vägrat ut oss i 80 cm, o gått som ett periskop i dressyren. Till en riktigt dressyrhäst, med bra resultat i L:B, och vunnit ÅM! Jag vart ju så rörd på ÅM, att ja bara brast ut i gråt efter kvalet. Jag var så jäkla stolt över han! Han är verkligen som ett barn för mig. Min bästa vän också. Finns ingen som betyder så mycket för mig som Cherokee!
O ja ska säga det, bara han håller ihop, har vi många år kvar tillsammans!
Den dagen vi måste säga hejdå, kommer jag vara helt totalt förstörd! Jag vill inte vara med om den dagen!
Okej, nu blir jag nästan lite tårögd här...
Det måste jag väl också erkänna. Att det har varit mycket blod svett och tårar genom åren. Men jag kan sitta o kolla på gamla filmer om och om igen. Ibland ha ja till och med fällt en tår, för att jag varit så stolt, o för att jag känt att allt slit, o all tid jag har lagt ner på han, har gett resultat.
FInns så mycket att skriva om min underbara häst, men det skulle bli säkert tjugo sidor då :) Ingen som orkar läsa, förutom jag då ;)
Jag älskar min underbara Cherokee över allt annat <3
Alltid vi två!
'
<3
Måste ju skriva lite då om våra 5 första år :)
Jag kommer ihåg när vi åkte o kollade på han. Vi vart nog lite besvikna när vi såg honom. Mest mamma! Inte hade vi förväntat oss att han skulle vara så spinkig! Han skulle ju va irländare för tusan! Vi tänkte oss lite maffigare.
Nåja, första gången jag red honom var jag väldigt nervös. Det gick så där helt bra! Hoppade några skutt också. Allt kändes helt okej. Ja red ut med en tjej en sväng också, o vi galopperade på en gräsväg. Kommer ihåg att han drog lite, men tänkte att det var för att vi låg bakom. Rebecka nämnde att dom bruka rejjsa mycket, o hon brukar ALLTID vinna.
Vi for hem o funderade. Hade varit o provridit två andra innan han.
Men vi beslöt oss för Cherokee! Han var ju så gudomligt söt också!!
Vi åkte efter han på en söndag tror jag bestämt det var. O jag sjukanmälde mig till skolan på måndagen, hihi. Mamma tyckte det var okej ;) Men herreguuud vilken första ridtur!! Jag vart så rädd! Det blåste rätt mycket den dagen. O han var galen!!!! Han bara galopperade på stället, och stegrade om vartannat! Mamma höll i han för fulla muggar! Då tänkte vi , va faan ha vi köpt??!
O så där betedde han sig dom jaa.. 2 första åren? Han tyckte mycket om att stå på två ben. Helst.
Kommer ihåg första gången jag skulle rida ut själv. Jag travade på en gräsväg, o så tänkte ja, äh, ja testar galoppera en bit. Hemåt var det... Ehm.. Smart!? Ne.. Jag känner hur hästen sjunker 20 cm under mig, o drar iväg i en sjujäkla fart!! Jag hade ingenting att säga till om! 180 genom en skarp kurva o fortsatte hemåt. Jag fick stopp på han innan stora vägen, men fyfan va rädd ja vart!! Efter det red ja inte själv på bra många månader!
Jag kommer ihåg en Sten träning på travbanan. Han va pigg o tokig annars. O inte hjälpte det att det kom massa travhästar o skulle skena runt banan när vi var där o hoppade i mitten. Cherokee blev helt jäkla tokig! Han bara for runt o kollade på dom. Stegra o skena om vartannat. Mitt i allt, så reser han sig några ggr. Sista gången , reser han sig RAKT upp! O ja glider av o landar på fötterna. Då hade jag fått nog! Då hade ja kämpat så för att få han över hindren o försöka koncentrera sig. Då börja ja grina o sa att ja vägrar rida längre! O att mamma sku ta han om hästen, för ja ville inte se han. Då kommer Cia o säger att jag absolut inte behöver fortsätta lektionen. Att han va så dum, att det gjorde absolut ingenting. Då vart jag arg för det istället, så sa ja åt mamma: Släng upp mig! Nu! Jag avslutade lektionen :)
Har så många minnen! O så många gånger har jag skadat mig! :p
Men såna framsteg som vi två har gjort tillsammans. Vi har lärt oss så mycket av varandra.
O det roliga är, att han gör framsteg ännu! O han är tusan 18 år!!
Vi ha gått från att ha vägrat ut oss i 80 cm, o gått som ett periskop i dressyren. Till en riktigt dressyrhäst, med bra resultat i L:B, och vunnit ÅM! Jag vart ju så rörd på ÅM, att ja bara brast ut i gråt efter kvalet. Jag var så jäkla stolt över han! Han är verkligen som ett barn för mig. Min bästa vän också. Finns ingen som betyder så mycket för mig som Cherokee!
O ja ska säga det, bara han håller ihop, har vi många år kvar tillsammans!
Den dagen vi måste säga hejdå, kommer jag vara helt totalt förstörd! Jag vill inte vara med om den dagen!
Okej, nu blir jag nästan lite tårögd här...
Det måste jag väl också erkänna. Att det har varit mycket blod svett och tårar genom åren. Men jag kan sitta o kolla på gamla filmer om och om igen. Ibland ha ja till och med fällt en tår, för att jag varit så stolt, o för att jag känt att allt slit, o all tid jag har lagt ner på han, har gett resultat.
FInns så mycket att skriva om min underbara häst, men det skulle bli säkert tjugo sidor då :) Ingen som orkar läsa, förutom jag då ;)
Jag älskar min underbara Cherokee över allt annat <3
Alltid vi två!
'
<3
Kommentarer
Trackback
